Hur länge får man natta? · okt 7 av Charlotta
Av någon anledning är det fest varje gång som mamma – jag – nattar barnen. Jag själv anser mig vara en rätt tråkig morsa på kvällarna – grinig, trött och ivriog att få ha en lugn stund utan barn. Men sedan kommer den där ljuvliga stunden när barnen faktiskt inte stojar, retas, snackar och är som barn är mest – utan det bara är myspys.
Fortfarande vill barnen att jag ska ligga en stund hos dem innan de somnar – först hos den ena sen den andra. Det gäller att hålla rätt på vem man låg hos först igår, så att det är den andres tur att få ha mamma hos sig först.
Men det börjar bli trångt att krypa ned i en 160-säng tillsammans med en 6-åring. Ändå vill jag inte att denna tid ska vara förbi. Snart kommer en tid när de inte vill gosa in sig bredvid mamma längre. Hur ska jag överleva? Det finns inget bättre att bli kramad av sina barn.
Könsstereotyper · sep 10 av Charlotta
Nu har vi anmält dottern till både balett och cirkusskola. Sonen till fotboll och innebandy. Vi har ihärdigt försökt få dottern att intressera sig för fotboll, men tanken på att få gå i ballerinakjol, samt utföra akrobatiska övningar lockar mer. Det är verkligen svårt att inte få dem att intressera sig för “tjejsporter” resp “killsporter”. Men sonen vill inte dansa och dottern inte sparka boll. Det är bara att lägga könsneutral uppfostran åt sidan.
Nu är jag igång igen! · sep 9 av Charlotta
Efter en lååång paus i bloggandet tänkte jag komma igång igen!
Jag har förstått och hört att behovet finns att få lääsa och höra om tvillingar. Detta vill jag bidra till att fylla!
Jag lovar att återkomma snart!
Äntligen kom snön · nov 23 av Charlotta
Snön har bara vräkt ned här i Uppsala i dagarna tre. Just nu är det nästan storm. Men vilket lyft det blev! Från ett grått och mörkt skitväder till knallvitt och soligt vinterväder. Och mycket gladare barn! Några glimtar från pulkabacken:
Mycket snowracer blev det denna helg!
En liten bild · nov 21 av Charlotta
Ett lite mobilt självporträtt på mig och mina guldklimpar
Frisk-sjuk-frisk · nov 21 av Charlotta
Visst är det konstigt med barn? Ena stunden har de 39 graders feber och man får ringa till jobbet ännu en gång och tala om att man ska vabba. Några minuter senare springer samma barn glatt omkring och busar och är hur frisk som helst.
Det är som att de bara kan koppla på lite feber för att få vara hemma med mamma eller pappa för en dag…
I kväll får vi ett efterlängtat besök från Falun. Ungarna har längtat ihjäl sig efter att deras bästa kompis ska komma. Och tror ni inte att kompisen hade stormfeber i morse. Besöket ställdes in. Två timmar senare kommer nytt besked – hon är frisk!
Kanske var viljan att åka till Uppsala så stark att hon helt enkelt gjorde sig frisk?
Jag tror att ungar besitter en övernaturlig kraft att bekämpa sjukdomar. Synd att man inte får behålla den kraften som vuxen – är nu inne på min sjunde vecka som förkyld….
Tankar om jultomten · nov 18 av Charlotta
Mina barn börjar tvivla på tomten. Men helt säkra är de inte på jag avslöjade att julklappar kostar pengar – även om de kommer från tomten. Det förstod hon inte alls.
Men det duger inte längre med att morfar är tomte. Det är alltför lättgenomskådligt. I Stockholm kan man numera boka en taxi-tomte. Dvs taxichauffören kör både ut julklappar och agerar tomte. Kanske det kan var ett alternativ? Men dyrt.
Den stora frågan är väl om man SKA bevara tomteillusionen? Är det bara att lura sina barn eller är det en del av mystiken som det innebär att var barn?
Min egen far hävdar fortfarande bestämt att han såg en riktig tomte på 50-talet. Frågan är om en taxi-tomte skulle göra samma intryck på mina barn?
Bolibompa-kompisar · nov 10 av Charlotta
Oj, vilken ångest min dotter hade i går kväll. Hennes bror ville författa ett brev till Bolibompa-Johan. Brevet löd” Hej Bolebompa. Jag heter Ture Hultin 5 år. Om ni kommer hem till mig ska jag lära er spela fotboll.” och så ritade han en bedårande teckning på hur han sköt en boll mitt i krysset.
Då skulle ju dottern inte vara sämre. Hon skulle minsann skriva till Bolibompa-Ylva och be henne komma hem till oss så att hon skulle få lära sig rocka.
Att skriva brevet gick väldigt bra (- dvs om man på Bolibompa kan tyda text utan mellanslag och utan en hel del vokaler och avstavningar hur som helst). Men sedan skulle min stackars dotter rita ett självporträtt där hon rockade rockring. Åh, vad hon slet! Hon bröt ihop säkert fem gånger över att färgerna blev fel, mönstret på klänningen blev fel och ögonen för stora och rockringen inte tillräckligt rund. Hon grät sig igenom hela ritandet av sitt självpoträtt. – Ylva kommer tycka att det är jättefint, försökte jag trösta.
– Nääh, Ylva kommer skratta! bölade min dotter som såg framför sig hur Ylva läste upp brevet i direktsänding och jag i min tur såg framför mig hur min dotter skulle skämmas ögonen ur sig för att klänningen på teckningen blev fel.
Till slut blev det i alla fall en teckning till Ylva på Bolibompa. Jag hoppas hon har vett att uppskatta den.
Fast i ett UFO · okt 31 av Charlotta
Höstlov och fullt av aktiviteter. Barnen har tjatat i ett halvår om att få åka till Nicki´s – en orgie i klätterställningar, bollhav, rutschkanor och galna barn. Tog denna sköna bild med mobilen.
Clara och TUre fast i ett UFO
Den pendlande modern · okt 29 av Charlotta
Ja, nu har man börjat sitt nya liv som pendlare. Nu blir det att åka Uppsala-Stockholm dagar i ända.
Det började dåligt. Igår satt mitt tåg fast i en timme i Solna och jag kom en timme för sent till jobbet.
Men det har sina fördelar att tågpendla också. Jag får nästan en timme helt för mig själv innan jag kommer hem till två mammatörstande barn. En timme där jag kan sitta och lyssna på ljudböcker, läsa en god bok eller bara sova. Något jag aldrig gjort tidigare på vardagar.
Nackdelen är att jag är mer ifrån barnen. Den tid jag får för mig själv på tåget är stulen tid från barnen. Men de tar det bra.
Först trodde de att jag ska skulle flytta till Stockholm när jag började mitt nya jobb. När det gick upp för dem att jag skulle komma hem som vanligt på kvällarna såg jag en stor lättnad i deras ansikten. Om jag hade vetat att barnen hade gått och oroat sig för att mamma skulle flytta ifrån dem hade jag varit lite tydligare i annonseringen av mitt nya jobb. Här gick mamma runt och gladde sig för att äntligen få börja nytt jobb och samtidigt gick mina barn och bävade för ögonblicket då deras mamma skulle emigrera! Det kommer aldrig att ske!