Sömntips 7 mars · mar 7 av Charlotta
De allra flesta frågor jag får angående tvillingar handlar om sömn. Om det ska sova i samma säng, om de ska sova i olika rum, om hur man nattar två bebisar samtidigt, om hur man gör på dan när de ska sova osv.
Det finns ju tyvärr inte ett enda svar. Alla barn är individer med egna små egenheter och önskemål och behov.
MEN – det finns en del knep att ta till:
- När barnen är riktigt små och behöver sova mycket så är det oftast inte så svårt att få dem att sova på dagen, men det är viktigt att få in dem i samma sovrytm, så att man som mamma får sina viktiga pauser att hämta andan eller att sova själv. Då kan en metod vara att köra dem en liten sväng i vagnen så att de somnar och sedan (om det är möjligt) låta dem sova vidare i vagnen utanför altandörren. Annars kan man “vagna” dem inomhus – dvs skjuta vagnen fram och tillbaka tills de somnar.
- Gungfötter på spjälsängarna är ett bra hjälpmedel som funkade för oss. De finns att köpa i de flesta barnaffärer. Då kan man hjälpa dem att komma till ro med hjälp av lite vaggning av sängen. På natten kan det räcka att bara vagga lite på spjälsängen när barnet vaknar till.
- Låt dem inte sova för mycket på dagen. När barnen blivit några månader och det räcker med en tupplur på förmiddagen och kanske en till efter lunch – se till att de inte sover för sent på eftermiddagen. Då kan det bli ett aber att få dem att somna på kvällen. Om de inte sover efter klockan 15 så är de förmodligen lagom trötta vid 19-tiden.
- Nattningsrutiner. När mina tvillingar var si så där fyra månader bestämde vi oss för att det skulle vara slut på evighetslånga nattningar varje kväll. Då började vi köra en och samma rutin mer konsekvent. Jag och min make har sedan dess försökt göra nattningsproceduren på samma sätt, med samma gonattvisor, samma tider och samma regler. Jag tror vi har vunnit mycket på det, även om det är svårt att vara konsekvent emellanåt.
- Olika rum. Ibland kan lösningen vara att ha tvillingarna i olika sovrum, eller att i alla fall somna dem i olika rum. Den ena kanske somnar lättare, medan den andre behöver mer närhet och längre nattningsprocedur. Jag och min make somnade ofta varsitt barn i varsitt rum och sedan när de somnat la vi dem i deras sängar. Men när jag var ensam hemma med barnen var det så klart värre. Ibland gjorde jag helt enkelt så att jag lämnade ett barn skrikande i spjälsängen medan jag somnade den andra i ett annat rum. Ibland hade den skrikande tvillingen somnat när jag kom tillbaka. Hur som helst verkade han/hon inte tagit någon större skada av en stunds skrikande. Den fick ju trots allt sin egen stund med mig efter att den andre somnat.
- Lär dem somna själva. Jag hade länge problemet att ungarna blev tokiga så fort jag lämnade sovrummet. De kunde i stort sett ha somnat, men blev klarvakna när jag försökte smyga ut och sedan var det bara att börja om från början. Men när min man skötte nattningen gick det hur bra som helst. Felet var att barnen hade lärt sig att det gick att hålla mamma kvar om de skrek. Återigen: enas om EN rutin! Gör inte om mitt misstag att behaga barnen till du själv stupar av trötthet.
- Napp. Många föräldrar är motståndare till napp. Men napp kan göra en otrolig skillnad i hur barnet sover. Clara hade 10 nappar i sängen när hon sov sitt första år. Även om hon inte alltid sög på en, så var det en trygghet för henne att ha dem runt sig när hon sov. Däremot är det bra att vänja dem av vid napp lagom till dagisstarten. Det kan bli en total katastrof för dagispersonalen om en napp kommer bort vid middagsvilan.
Har du fler tips – kommentera gärna!
Bra tips! Skall snart praktiseras./P
— Pomma · mar 9, 19:56 · #